Ner och upp
Att det har gått en vecka sen ett tråkigt besked. Jag bli så tom att en bit fattas och så ledsen att det känns i hjärtat när en stark, pratglad som alltid ska sista ordet och god person som jag har känt sedan jag var liten så tacksam att ha honom runt mig men förlorar över cancer, och somnade in. Så ofattbart att han inte finns här, det gick så fort helt plötsligt och det riktigt läskigt hur skör människokroppen är egentligen. Men tänker på alla fina minnen och försöker vara positiv, nu får han vila på sin jaktmark. Stöd Cancerfonden, ge liv! Rosa Oktober nästa månad också.
Samtidigt ska man kämpa och komma tillbaka i vardagen, men nästan för bra för att vara sant och riktigt härligt att få en jobb intervju inom fotografering och bildhantering till inredning på måndag när jag ansökte igår!